Förtroendet för EU byggs lokalt

Krönika i AiP 15 juli 2016 

”EU måste staka ut en ny kurs om medborgarnas förtroende och tillit till det europeiska samarbetet ska öka.” Det är ett återkommande uttalande i de debatter som Europaparlamentet haft sedan folkomröstningen i Storbritannien. Senast när Slovakien presenterade sina prioriteringar inför sitt halvår som ordförande i Europeiska rådet. Vad man menar betyder helt olika saker beroende på vem som säger det. Men det är trots allt ett välkommet uppvaknande.

Om de politiska ledarna i medlemsländerna fortsätter att peka finger åt Bryssel och säger att allt elände och frustration som vi som medborgare känner är EUs fel. Att EU har misslyckats. Att EU håller på med fel saker. Att EU inte klarar av att leverera sådant som är viktigt för medborgarna. Om man säger detta ? utan att samtidigt säga att även vi måste ta vår del av ansvaret i vårt land ? ja, då eroderar förtroendet ytterligare. Då hemfaller man åt populism, pekar på EU som boven i dramat och man gör det för kortsiktiga vinster i opinionen och för att dölja egna misslyckanden.

Men det gäller också att ha en kritisk hållning. Om EU-kommissionen tror att det bara handlar om hur man kommunicerar sitt budskap är vi illa ute. Det finns väldigt många konsultfirmor som bygger hela sin verksamhet på att få politiker att tro att det är kommunikationen med medborgarna som är fel ? inte politiken. Då ändrar man inte den politiska kursen i den riktning som är nödvändig. Vi måste i stället lägga förslag på en politik för Europa som bygger på social sammanhållning, som skapar jobb och där medborgarnas väl står i centrum för både debatten och den konkreta politiken. Men också om hur vi ska hjälpas åt för att klara stora utmaningar som att ta emot asylsökande flyktingar på ett bra sätt i alla medlemsländer, skapa ordning och reda på arbetsmarknaden, få slut på den sociala dumpningen. När medlemsländer bryter mot grundläggande värden i fördraget måste EU-kommissionen agera. 

Förtroende bygger man lokalt bland människorna. Människor måste märka att deras röst är hörd. Det gör man inte genom folkomröstningar utan genom att involvera den lokala och regionala nivån och folkrörelserna i beslut och genomförande. När byalagen i Norrlands inland, transportarbetarna i Göteborg och kommunpolitikerna i Östergötland ser sambandet mellan EUs politik och sitt eget engagemang är man på rätt väg.

Människor bor och arbetar lokalt och regionalt. Förutom familjen och arbetet är det vänner och intresseorganisationer som engagerar. Kontakt med politiker har man hemma i kommunen eller i regionen när de frågor man är intresserad av ska diskuteras. Genom att ständigt involvera den lokala och regionala politiska nivån i EUs beslutsprocesser och genom att föra en kontinuerlig dialog med näringslivet och fackföreningar, folkrörelser och civilsamhälle – då ökar engagemanget och kunskapen för Europasamarbetet. Det är därför EUs sammanhållningspolitik är så viktig och det är därför det behövs en social dialog med arbetsmarknadens parter och en strategi för samarbetet med folkrörelser och civilsamhälle. Men detta kan inte EUs institutioner göra på egen hand ? det måste ske gemensamt med medlemsländernas regeringar, myndigheter, regioner och kommuner.

Detta är grunden för att bygga förtroende.

Jens Nilsson (S) Europaparlamentariker

*** 

facebook Twitter Email